tumblr hit tracking tool

Hälsa & sjukvård

Virusinfektioner kostar samhället miljarder

Av Niklas Arnberg 2014-02-21
Professor Niklas Arnberg
Virusforskaren Niklas Arnberg vid Umeå Universitet har gjort en stor upptäckt. Han upptäckte för några år sedan att molekylen sialinsyra används av olika virus som infekterar ögat och som bland annat orsakar ögonsjukdomen EKC (epidemiskt keratokonjunktivit). Alldeles nyligen påbörjades kliniska studier kring ett virusläkemedel mot sjukdomen.

Baserat på den forskning som professor Niklas Arnberg bedrivit tillsammans med professor Göran Wadell vid Umeå universitet pågår alltså utvecklingen av ett nytt läkemedel för fullt, i samarbete med projektbolaget Adenovir Pharma AB som ingår i investeringsbolaget P.U.L.S. i Helsingborg.

– I dag finns ingen behandling mot denna allvarliga och mycket smittsamma ögonsjukdom som förvisso läker ut men som är väldigt besvärlig och kostar samhället stora summor per år eftersom den innebär frånvaro från arbetet eller studierna i två till tre veckor, berättar Arnberg, vars forskning är inriktad på hur adeno- och picornavirus infekterar värdceller i framförallt ögat men även i andra organ.

Virus binder till cellytan

Sialinsyra är en molekyl som finns på utsidan av hornhinne- och bindhinneceller i ögat, och som dessa virus binder till innan cellerna infekteras. Genom att använda en salva eller ögondroppar som innehåller sialinsyra ska virus hindras från att binda till och infektera dessa celler.

– Kolhydrater används ofta av olika virus för att binda till celler och vi har nu visat att sialinsyra i ögondroppsform kan hindra virus från att binda till olika typer av ögonceller. Alla virus binder till någonting på cellytan och såväl adenovirus som picornavirus binder till just sialinsyra.

De flesta antivirala medel som nu används måste transporteras in i cellen och på plats hindra virus från att föröka sig. Forskarnas slutmål är att få fram en ny klass av läkemedel som fungerar utanför cellen, och som hindrar virus från att binda till de celler som sedan infekterats. Om man kan visa att detta fungerar så öppnas nya möjligheter att hindra många andra virus från att binda till (och infektera) celler, och då även virus som binder till andra molekyler än sialinsyra.

– Ja, om vi kan visa att sialinsyra har god effekt mot adenovirus som orsakar EKC så har vi fått ett bevis på att blockering av detta steg i virus livscykeln verkligen är effektivt, ett sk. proof of concept. I så fall så bör det gå att ta fram liknande läkemedel mot många andra virus, som infekterar t ex luftvägar, tarm, eller andra organ. Men just nu så koncentrerar vi oss på ögonsjukdomar som EKC i våra kliniska studier, läkemedlet är skräddarsytt för de adenovisrus som orsakar ögonsjukdom. En ögoninfektion är lättare att ”komma åt” med t ex ögondroppar än en infektion i luftvägar eller tarm, förklarar Niklas Arnberg.

vi i Sverige har klarat oss bra i finanskrisens spår så det finns inte för lite pengar i systemet, men tyvärr hamnar ganska lite pengar i just virusrelaterade projekt

Strategiska satsningar på virusforskning


Arnberg anser att det satsas för lite på att utveckla läkemedel mot virussjukdomar, som sammantaget innebär stora kostnader för vården och samhället i stort.

– Ja, vi i Sverige har klarat oss bra i finanskrisens spår så det finns inte för lite pengar i systemet, men tyvärr hamnar ganska lite pengar i just virusrelaterade projekt. Man hör eller läser ofta om människor som inte kan gå till arbetet eller skolan på grund av att de drabbats av ”något virus”. Ganska sällan får man veta exakt vilket virus man drabbats av, och jag tänker att det i stor utsträckning beror på att man inom vården inte tycker att det är någon idé att diagnosticera, eftersom det oftast inte finns några antivirala medel att tillgå. Arnberg fortsätter:

– Det finns flera anledningar till att vi har så få antivirala medel. En anledning är att virusforskning kom igång mycket senare än bakterieforskning, dvs. först i samband med att man på 50-talet började odla cancerceller och andra celler i provrör. Virus behöver levande celler för att föröka sig och för att utveckla nya läkemedel så krävs att man kan identifiera komponenter och mekanismer som är involverade i produktionen av nya viruspartiklar.

En annan anledning är att virus till storleken är mycket mindre än bakterier, så det finns totalt sett färre ”targets” att rikta in sig på. Sammantaget orsakar virusinfektioner miljardkostnader för samhället, så det finns verkligen utrymme för strategiska satsningar på detta.